Okej. Vi behöver prata om tassar.
Inte den där snabba artighetsslicken efter en promenad – den är helt normal. Jag menar när slickandet aldrig riktigt tar slut. När det smaskar lite för ofta och matte börjar titta snett och undra om jag håller på att bli tokig.
Sanningen är att när en hund slickar tassarna mycket, så försöker den oftast säga något. Vi är nämligen rätt dåliga på att skriva lappar.
Det vanligaste är klåda. Allergier är en riktig klassiker, och det kan vara allt från pollen och gräs till damm eller något i maten. Slickandet lindrar för stunden, men ofta gör det att problemet bara fortsätter. Tassarna kan också vara irriterade av små sår, sprickor eller grus som fastnat mellan trampdynorna. Sånt där som ser obetydligt ut för människor men känns väldigt tydligt för oss.
Ibland handlar det om fukt. Tassar som ofta är blöta, särskilt mellan tårna, kan få svamp eller bakterier. Då blir de röda, ömma och kan lukta lite… ja, inte direkt som nytvättade lakan. Och så slickar man ännu mer. En ond cirkel, helt enkelt.
Sedan finns det den där andra grejen som ingen gillar att prata om – stress och tristess. Om dagarna är långa och hjärnan inte får jobba, kan tassarna bli ett projekt. Lite som när ni människor börjar pilla på mobilen utan att veta varför.
Det första matte kan göra hemma är faktiskt ganska enkelt. Att titta ordentligt på tassarna, även mellan trampdynorna, kan avslöja mer än man tror. Efter promenader kan det hjälpa mycket att skölja av dem med ljummet vatten, särskilt under pollenperioder eller när det är salt och slask ute. Och ja – tassar mår bäst av att vara torra. Fukt är inget vi vill samla på.
Om slickandet håller i sig kan det vara klokt att fundera över maten. Vissa hundar reagerar på innehåll de ätit länge utan problem tidigare. (Kolla in våra foder på vovvo)Kroppar är märkliga så. Och såklart: mer aktivering. En nöjd och stimulerad hund har betydligt mindre tid över till att slicka på sig själv.
Men ibland räcker inte hemmaråd. Om tassarna blir röda, svullna, luktar illa eller om slickandet blir så intensivt att pälsen försvinner eller sår uppstår – då är det dags att ringa veterinären. Det är inget nederlag, bara omtanke. Veterinären kan hjälpa till att reda ut om det handlar om allergi, infektion eller något annat som behöver behandling.
Penni står bredvid mig nu och säger att tassar inte är till för att slickas sönder. Och hon har rätt, som vanligt. De ska bära oss genom promenader, äventyr och vardag. Då förtjänar de lite extra omsorg.
Så om din hund slickar tassarna mer än vanligt – lyssna. Det är ofta ett försök att säga något.
Tass på dig 🐾
/Teddy (med Penni som kvalitetskontroll)